Aku

Iines har fått sin Aku. Aku är en leksaksfågel av okänd sort. Dess huvud och kropp piper när man biter på dem, medan nacken och benen är av rep.
Förutom att ge stryk åt Aku, har Iines favoritlekar på sistone varit att riva sönder mina gamla tofflor, hoppa upp på sängen minst 20 gånger om dagen och hoppa och riva ner tvätt som hänger på tork. Borde kanske ha kallat henne Emil istället...

En vecka före påsk fick Iines åka med mig  för första gången på besök till min mamma. Det var Iines första långa bussresa, och jag var säkert mera nervös inför den än hon. Jag var rädd hon skulle kissa på bussen, men resan gick fint. Eftersom mamma bor i ett egnahemshus fick Iines springa runt fritt på gården, vilket var skön omväxling från att alltid gå i koppel. Nästa vecka ska hon få sitt andra vaccin och efter det kan vi börja gå till hundparken där hon får springa fritt.

Vi fortsätter att öva baskommandon hemma, men i maj ska Iines och jag börja på en valpkurs. Jag har börjat lära Iines fingrarna, vilket är ett bra sätt att lugna ner henne för en stund. Iines ska alltså röra med nosen på det finger jag säger. Nu kan hon tumme, pekfinger och långfinger.

Sitt!

På tisdag var det dags för det första veterinärbesöket och det första vaccinet. Iines var inte ett dugg rädd och betedde sig i överlag mycket fint. Vaccinet mot kennelhosta fick hon direkt i näsborren och det tyckte hon inte alls om. Det kändes så pass äckligt att hon tyckte det var skäl att bita doktorn...

Iines har nu två gånger fått vara en hel kväll hos sin hundkompis. Hon har blivit hämtad hemifrån när jag varit på jobb och jag har hämtat henne hem först sent på kvällen. Båda gångerna har hon inte varit stilla en sekund, utan sprungit runt som en galning i sex timmar och försökt få den andra hunden med i leken. Iines har också blivit tränad under sina besök och vi har övat vidare hemma. Hon kan sitta, låta bli (ibland glömmer hon bort detta dock), lägga sig ner och komma på begäran.  Hon vet också vad "bort från köket", "nej" och "kom bort" betyder. Vi övar oss också varje dag i hur man går fint i koppel. För det mest går det riktigt bra, men när vi närmar oss hemmet får hon bråttom att komma in och glömmer bort att man inte ska dra.

Första veckan

Bäst sover man på rygg

Nu har Iines bott hemma hos mig i 10 dagar och vår dagsrutin är någorlunda fastställd. Klockan 6.00 stiger vi upp och går ut. Iines har inte kissat inne de tre senaste nätterna och morgonkiss kommer först när vi hunnit ut. När vi kommer in är det dags för frukost för oss båda. Det vill säga jag får äta om jag hinner koka mitt kaffe medan hon busar och försöker få min uppmärksamhet genom att göra förbjudna saker. Som att tugga på dammsugaren, eller gräva i papperskorgen. Efter ca en timmes lekstund är det dags för en morgonvila för Iines och ”ledig” tid för mig. Då försöker jag hinna studera eller t.ex. diska medan hon sover. Det brukar hon inte låta mig göra om hon är vaken. Tycker att det är viktigare att jag leker med henne... ;)

Vid kl 10 går vi ut en sväng, varefter det är dags för en lekstund före jag måste på jobb.

Igår var min första arbetsdag efter ”mammaledigheten” och Iines var ensam hemma i 6 timmar. Vi hade övat på att vara ensam flera gånger i kortare stunder under föregående veckan. Iines hade inte brukat gnälla när jag lämnade henne, men igår gnällde hon när jag gick. Men när jag kom hem på kvällen var det helt tyst och jag möttes av en sömnig liten valp. Leksakskatten hade fått stryk och hittades bakom toaletten. Toalettröskeln som Iines kommer åt hade hon inte tuggat på! En positiv början på vardagen alltså.

Under veckoslutet hade vi två stycken ”play date” med hundkompisar. På lördag med en liten och vänlig terrier och på söndag med den stora och vänliga Australian shepherd. Iines verkar mycket förtjust i sin stora kompis. I 2,5 timmar orkade hon springa och rulla runt på rygg omkring och under honom. Som tur får hon gå hem till honom redan nästa vecka. Och helt utan mig!

 

Gäster

Igår fick Iines träffa en annan hund för första gången. Det var en bekants Australian shepherd som först var ganska så skrämmande för han var så STOR och så ivrig att träffa en ny kompis. När Iines först luktat på mina händer efter att jag klappat den stora hunden, vågade Iines sig närmare och till slut klättrade hon nästan upp på hans rygg. Senare i veckan är det meningen att vi ska gå på besök hem till honom och hoppeligen bli bra hundkompisar.

Iines tycker att det är alldeles för sent att stiga upp klockan 6.00 och väcker mig redan 4.45. För att inte väcka hela trappan med gnäll stiger vi upp då och tar en tupplur senare på morgonen. Annars har de två sista nätterna gått riktigt bra utan gnäll. Iines sover i en rymlig bur i tamburen, med port in i badrummet där kisipappret finns. Idag har kisipappret behövts endast före väckningen och när hon var ensam mitt på dan. Allt annat har uträttats ute!

Idag tränade vi på att låta bli det som är förbjudet. Övningen gick bra men funkar inte ännu i praktiken... Övade också att vara ensam och det gick utmärkt!

Jag returnerade det dåliga halsbandet och fick istället en sele. Funkar bra för mig, Iines behöver ännu vänja sig.

Flytten

Fredagen 11 mars 2011 var en stor dag för en liten hund. Det var dags för Iines, som officiellt heter så fint som Estaika's Fidelity, att flytta från födelsehemmet i Uleåborg ända till Åbo. Att lämna sina syskon och en människofamilj innebär en stor förändring när det i fortsättningen gäller att bo i höghus med bara en tjej som heter Maria.

Först fick Iines åka bil till Seinäjoki, där hon bytte ägare och transportmedel. Tågresan till Åbo gick som smort, aldrig sku man ha trott att Iines var nybörjare på tågåkning. Först i taxin hem från järnvägsstationen kändes det lite konstigt och främmande så man behövde darra lite. Väl inne i det nya hemmet sprang lilla Iines modigt omkring och snusade varje hörn. Speciellt intressant var det att vara under sängen och gnaga på strykbrädan. Tyvärr förbjöd matte det, och följande dag installerades väggar runt sängkanten. Tråkigt var också att inte få sova i sängen med Maria, tyckte Iines. Trots detta, gick första natten bra med bara lite gråtande efter mamma vid 03.00.

Favoritlek: Morra åt och göra "attacker" mot  maten. Gnaga på allt, speciellt det förbjudna.
Övade på: Att låta bli någon sak. Att sätta på halsbandet som visade sig vara rätt så krångligt. Att kissa ute eller på papper istället för laminatgolv.